Jag hatar,

Jag hade skriviet jordens längsta text, om fjortisdikter, insikten från kuratorn och min dag.
Tror ni den försvann? Klart den gjorde. Jag hatar. Känner hat, känner vemod. Vill döda.
Hade skrivit om livet, om min mammas morbror som fått cancer och om mormor.
Hade skrivit om livet, döden och om att jag skulle bli en glad poet som skrev om röda tomater.
Nu tänker jag skita i att skriva om allt bara för att vara trotsig.

Hitler måste varit emo, han hade snelugg och tog sitt liv (och jag slår vad om att han satt på plattan också)

Måste berätta om min bussresa.
Sitter på buss 807 från norra sköndal. Sitter längsfram precis bredvid busschaf.. (fittord) bussföraren, inte för att jag har någon sjuk fetish ang folk som gör buss (aah, underbara omskrivelse) utan för att det var den enda platsen som fanns kvar. Jag lägger märke till hur bussföraren sitter och letar efter något och till sluta lutar han sig fram och ropar i sin radio, till alla andra bussar
"Hej, Svenne här som kör buss 3569 mellan gullmarsplan och brandbergens C, jag undrar om någon har sett min Amy Diamond skiva som jag lämnade kvar här sist jag körde den här bussen?"
Att höra en man i åldern 50+ depserat ropa ut att han inte hittar sin Amy Diamond skiva, var lite för mycket för mig, så när folk börjar trilla av bussen på vägen, satte jag mig längre bak, skrattade hysteriskt inombords. När bussen passerat Trollbäcken har Svenne uppenvarligen hittat sin skiva, han pumpar REJÄLT högt, så alla på bussen, tittar på varandra och jag vill lova att det inte var många som inte log nu. Det var dock en dam som blev irriterad på Svennes poppande, så hon går fram och ber vänligt, men bestämmt att han skall sänka volymen. Jag lovar, om blickar kunde döda, hade alla på bussen dött. Den blicken Svenne gav i backspegeln efter att damen bett honom sänka, var inte att leka med. Bussen rullar vidare och när den stannar vid djurgårdsplan kliver damen som bad Svenne att sänka av, så fort dörrarna slår igen, höjs volymen till mer än max och Svenne är åter lycklig.
När jag klev av bussen var jag tvungen att stanna upp och bara ASGARVA. Jag kunde knappt gå för att jag skrattade så mycket.

Funderar på att skicka in den till tjuvlyssnat.se


Jag okrar inte skirva mer, skrev slut förra gången, när allt tog slut.
Robiniii, jag längtar tills du kommer hem till mig den 9e. <3




Sanne, vem vare? Jag vill ha tillbaka tuggan, SANNE!


snöre
Jag råkar bara vara nöjd
med den här bilden, ehe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0