Mikaela

Det känns som jag ska kräkas. Kräkas upp mängder av vita fjärilar som fladdrar hysteriskt i magen.
Jag vill inte, jag kommer missa en hel underbar tidsperiod i vackra sverige.
Det ska bli så otroligt roligt, spännande, jag vill åka nu, på detsamma!
Jag kommer sakna alla så fruktansvärt mycket, ringer och tackar nej nu, nu på engång!
Ring mig så jag kan boka biljetten nu, jag vill  ha allt klart så det bara är att åka på tisdag!
Jag vill inte, kan inte, får inte, måste vara hemma, klarar mig inte borta så länge!
Jag vill, måste åka nu, det ska bli fantastiskt, vilken upplevelse!

Kluven? Mer än någonsin.

Vet att jag klarar av det, självfallet. Med Baby klarar jag vad som hellst. Det ska bli otroligt roligt, ändå vill jag kräkas bara av att tänka tanken. Sidan där jag ska boka flygbiljetten ligger uppe. Bakom en drös av andra sidor. Gör samma sak med den som jag gör med allt annat som har med resan att göra, skjuter upp det. Är nervös och förväntansfull, skräckslagen och exalterad. Allt på samma gång. Det snurrar i huvudet.

Jag måste köpa en laptop.

Ska åka och hämta resväskor nu, vill kräkas igen. Kaffet vänder sig i magen. Är inte bakfull. Känns jättebra, även fast jag inte kan vänta på middagen när elsa kommer med vin. Det är skönare när lugnet infinner sig efter något glas. Jag är så stressad överr allt just nu att jag inte kan vara lugn, hur jag än försöker. När jag skriver och när jag dricker infinner sig lugnet. Jag tror det är farligt. Jag bryr mig inte avsevärt  mycket om det, jag tar tag i det sen, precis som allt annat.

Jag bedövar det med meningslöst sex och alkohol.

Tjingtothefuckingling!