(passande rubirker = 0)
(passande blogginläggsämnen = 0)
Jag är bara ledsen. Jag försöker anpassa mig och tycker jag åker till dig.
Och så säger du att jag alltid ändrar mig när vi planerat något.
Förstår inte vad du menar. Jag ville åka till dig, men jag kan inte ställa in
min födelsedagsmiddag med min farmor.
Jag kan inte roför att det blev missförstånd mellan mig och mamma.
Det här förstörde min dag. Har gråtit sen du la på luren.
Löjligt sentimentalt, men står inte ut med tanken av att du är arg på mig.
Mamma bad mig strunta i det, kan inte göra något, men jag kan inte.
Det gnager i mig. Jag försöker alltid göra allt för dig och när det inte går
och du blir besviken rasar jag.
Jag vill ju bara att du ska ha det bäst.
Jag har absolut inget mer och skriva eftersom det enda som gnager i mig är det.
Det kanske inte är något överhuvudtaget men det har iallafall dragit ner mig på botten.
Gårdagen var trevlig med middag och sen melodifestivalen. Men det känns i värt.
Inget känns värt idag. Inte just nu. Dagen började jättebra. Nu är den rasad.
Jag skiter i att skriva mer, för det orkar jag inte. Jag vet inte ens varför jag publicerar det här.
usch att jag började gråta när jag läste det. Jag känner inte din vän. Men det är så vackert, inte att du är ledsen. Men att... Jag vet inte. Jag är så glad för din skull att någon kan göra dig lycklig. Även om det inte är jag och jag gärna skulle vilja det.
