Gud i Finland.
Jag kan tänka mig att folk skulle avguda mig som en gud om jag flyttade till Finland. Ja, det skulle jag kunna tänka mig. Här i Sverige är jag egentligen mest accepterad bland mina vänner, inte avgudad (möjligen av Sanne). Men i Finland kan jag tänka mig att jag skulle bli avgudad. Faktiskt.. Kan mycket väl kunna tänka mig att bli avgudad i ett så exotiskt land som Finland. Varför finnarna skulle avguda mig? Ett senare problem.
Om jag någonsin får ett barn och jag fick välja på att amputera båda mina ben eller döpa han/henne till Amalia skulle jag utan tvekan välja att amputera mina ben. (Om jag inte mot förmodan träffar en otroligt trevlig person vid namn Amalia som suddar ur alla mörka minnen jag har i samband med namnet Amalia).
Amalia förklarar grundligt vad de båda två häftena innhåller och vad man ska göra, ca 8 gånger.
Amalia: Nu ska jag dela ut två häften, sen kan ni gå.
Alla väntar tålmodigt medan hon häftar ihop häften.
Amalia: Ehm.. så.. först är det det här Reading-häftet..
Alla väntar, mindre tålmodigt på att hon ska börja dela ut.
Amalia: Ehm.. Här.. *går i ultra slowmotion och delar ut papper*
Alla skruvar på sig, någon stönar "Jag saknar tillochmed Ulf!"
Amalia: Så.. Det här ska ni läsa hemma och svara på frågor.. Det här är..
Amalia tystnar och ser gråtfärdig ut när folk pratar samtidigt som hon upprepar sig för 9 gången.
Amalia: Hallå? Jag pratar faktiskt här..Somsagt, det här ska ni läsa och svara..
Någon: Vi VET!
Amalia: Dåså, då ska jag dela ut Speaking-häftet.. Ehm..
Amalia ser sig förvirrat omkring och letar efter sin häftapparat och börjar häfta ihop papper.
Jag: *stön* Förbered lektionen?
Amalia ger ger hela klassen mördande blickar mellan häftandet och börjar sedan dela ut häftet.
Jag&Sanne: Kan vi gå nu?
Amalia: Nej, jag ska förklara vad ni ska göra!
Nederlag, stön och irriterade hulkningar från hela elevskaran.
Så höll det på. Fruktansvärt frustrerande och mord var det som stod högst upp i min "Saker-att-göra-lista" som jag hade skapat i mitt huvud. Tätt följt av att försöka hitta på ett sätt att hindra mig själv för att inte springa ut ur helvettessalen och paniskt springa ner till mitt skåp, slita upp alla dörrar med ren människokraft pågrund av kortbrist och sedan dricka upp all öl jag förvarade i mitt skåp. Jag misslyckades dock med en av mina "Saker-att-göra", Amalia sitter förmodligen just nu och förpestar någon annans eftermiddag. Ölen ligger dock i min påse, ouppdrucken. 1/2. Inte helt fel.
Ikväll skall jag träna, äta och träffa Patrik. En helkväll med andra ord. Trevligt för mig? På otroligt många sätt, jag menar.. vem älskar inte att äta?
Tjingeling!
