Jag gör det igen.

Och jag pratar inte om att jag lyssnar på Fridas  Dunka mig gul och blå, för det gör jag inte.
Inte nu iallafaal, efter jag bytt låt. Vadfan är det här? Sådärja. Nu lyssnar jag på Dunka mig gul och blå.
Men det jag skulle börja prata om att jag skjuter städningen framför mig. Har sorterat alla kläder nu och trodde i mitt stilla sinne att jag skulle få ny energi när jag såg hur fint det blev i garderoberna+byrån och bli super posetiv och storstäda hela rummet. Jag har tröttnat. Nu ser det ÄNNU värre ut, om jag inte har garderobsdörrarna öppna och drar ut alla lådor på byrån så att man ser hur fint vikta kläderna ligger där, det känns värt när hälften av mina kläder, mina föredettakläder faktiskt, ligger utspridda, ovikta över hela, ja, hela, mitt golv. Det ser ut som en heltekcningsmatta av skrikiga färger och fleace. Jag äger 6 stycker felacetröjor och jag tycker ala 6 är jättefula.

Jag har sorterat papper också, skolpapper, hade 5 exemplar av ett sorts engelskahäfte och 3 av ett annat. Känns värt. Jag hoppas att ulf får betala för allt han trycker upp med skolan kopiator. Om jag har tur och fallet är så, har jag garranterat ruinerat min engelskalärare och förhoppningsvis tvingat honom att sälja sin bostad för att ha råd med mat och frissör. Jag vet attt han inte spenderar pengar på sistnämnda, därför jag la till det.

(Jag önskar inte min engelskalärare ett liv på gatan, jag överdrev en smula, jag vill bara se honom lida, såsom han torterat mig genom terminen, snart är den slut, då ska jag klippa av hans hästsvans och fästa på vårat flak)

Jag måste städa, annars skjutsar inte mamma mig i morgon. Alltid finns det en hållhake.

Jag har sarremärken i solbrännan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0