Sömnhysteri.

Min karl berättade att jag inatt, precis innan han somnat,
satt mig upp i sängen och förtvivlat börjat leta i min säng.

O-G "Vad letar du efter?"
Jag "Men.. jag har tappat den!"
O-G "Vad har du tappat?"
Jag "Men.. du vet det där.. *osammanhängande mummel* Jag har tappat den!"
O-G "Okej.. Va?!"
Jag *nära till tårarna* "Jag har tappat DEN!"
O-G "VA?! Vad är det du har tappat!?"
Jag *gråter och är superfrustrerad* "Du vet den där.. *gestikulerar vilt* Tappat!"
O-G "...."
Jag lägger mig ner och är tyst.

Jag har ett minne av att jag letade efter något.
Jag har ingen aning om vad jag letade efter.
Jag gjorde det i sömnen, men jag kommer ihåg det.
Jag kommer ihåg hur arg jag var på O-G för att han inte
förstod allvaret och inte hjälpte mig och leta.

Jag är en hejdundrandes person att dela säng med.
Jag;

1, Snarkar
2, Gnisslar tänder
3, Ligger inte stilla
4, Pratar i sömnen
5, Letar efter saker i sömnen
6, Gasar ner hela sovrummet - i sömnen.

Den här incidenten får mig att tänka på engång när jag var mindre
och var på husbilssemester med mina föräldrar.
Min mamma vaknar av att jag ligger och mumlar uppe i överslafen (slafen, wtf?)

Mamma "Är du vaken?"
Jag "Mmm...."
Mamma "Varför är du vaken?"
Jag "Jag har en kniv!"
Mamma "Va? En Kniv?!"
Jag "mmm.. en kniiiiiv!"
Mamma "... Har du.. en kniv däruppe?"
Jag "ja.. jag har en kniv!"
Mamma ställer sig upp och drar undan det lilla draperiet som dras för när det är sovdags.
Där ligger jag på rygg, blundades och väser ordet kniv.

Min kommentar till den händelsen är ........ okej?

Min karl har lagt sig för att vila en timme.
Han har ju trotsallt varit uppe i.. 3,5 timmar.
Jävla Narkolepsibarn. <3

Adjö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0