Mikaela

Idag är det den 6 augusti.
För ett år sedan var det första gången jag
och min karl hade sex i nyktert tillstånd och jag
började inse att min "jag-är-bara-ute-efter-sex"-taktik
börjat svikta och känslorna för sommarsexet kom krypande,
helt ofrivilligt. Men ack, vilken tur att jag isåg att det inte
bara var sex och att jag faktiskt tyckte om dude.

"Eg er gla i deg vennen"
"Eg og, i deg."

Den meningen blev ganska sliten dom 9 dagarna
som var kvar i Norge innan jag resten tillbaka till
Sverige, helt oviss om framtiden med min nyfunna,
norska kärlek. Sen brakade det lös. Det blev lite besök
i varandras land och sen kom erbjudandet.

"Jag har fått jobb på stord hotell på västlandet och det
finns ett jobb till dig med, om du vill ha det. Jag
får en lägenhet genom jobbet, där vi kan bo, om du vill."

Sen, efter en veckas övervägande, långa, rådfrågande samtal
med Oob och i slutet av september hade jag bestämt mig.
Det var dags för mig att lämna tryggheten, hemmet, familjen,
vännerna och mitt galna sexsingelkebab-liv i haninge
för att flytta ihop med en karl jag knappt kände som bodde
över 800 km hemifrån. Sagt och gjort. 29 oktober stod jag här.
På lilla ön Stord långt borta från allt jag kunde, allt jag visste,
allt jag var trygg i. 

Ibörjan var jag osäker om mitt val var rätt. Jag satt som oftast
helt esam och väntade på att den personen som jag någotsånär
kände skulle komma till våran lägenhet och hålla mig sällskap.
Med tiden kom säkerheten. Vännerna. Livet här började ta form.

Flytten har varit bra och dålig. Jag har lärt mig mycket, växt upp 
och blivit farligt förälskad i tequila och inrökta källare. Jag har 
även tappat mycket. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. 
Jag hade mycket planer som lades långt bak på hyllan, så pass
långt bak att jag inte vet om jag kommer plocka fram dom igen 
eller inte. Det är sådant som tiden får utvisa. 

Just nu har jag en dröm. En dröm som jag ska förverkliga. 
Den drömmen håller jag för mig själv tills jag är redo att 
släppa den för världen, vännerna, familjen och karln.

Nu har jag bott i Norge i  snart 10 månader och jag är lycklig
och nöjd med mitt liv.

Fyfan vilket seriöst inlägg.
Men sådant behövs ibland.

Ole-Gunnar Hollund, jag älskar dig och vill vara med dig förevigt.

Adjö.



Där har vi drömmen.