Tja. Helt jävla öppet.

Satt och skulle boka flygbiljett.
fan vad dyrt det är. 1200 en väg.
Om inte det är ett rån, så vet jag inte.

Karln är på jobbet.

Jag ska snart ut och traska av mig lite.
Var länge sedan. Är nog dags att ta tag i mig själv.
Det är svårare nu, när man är ensam.
Men, jag får sluta låtsas som det regnar,
ta tag i mig själv och inse att livet inte alltid
blir som man vill. Tydligen gör man inte rätt
val hela tiden, som man tror. Eller gör man?
Hade jag fått bestämma, hade det inte slutat
såhär. Men nu får jag inte bestämma.
Jag känner mig faktiskt, ärligt talat bortkastad.
Värre än att bli dumpad.
Det går inte en dag utan att jag fäller tårar.
Men jag kan inte göra något. Jag kan inte
tvinga någon till något. Inte ens min bästa vän.
Jag är förvirrad, uppgiven och ledsen.
Förvirrad för att jag inte förstår hur det här gör
saken bättre. Uppgiven för att jag inte kan göra
något åt någonting och ledsen, är nog rätt uppenbart.
Men jag lever vidare. Jag håller mig sysselsatt.
Då stannar klumpen nere i magen istället för att
ligga och pressa i halsen, som det gör nu.
Jag känner mig nästan arg. Nej, är bara frustrerad
över livet och dess vändningar. Det gör ont i hela mig.
Kanske är lika bra om jag bara fortsätter och låtsas som det regnar?
Istället för att se sanningen i vitögat. Jag bara fortsätter
låtsas att telefonen snart ska ringa. Jag fortsätter
logga in på hotmail och låta hoppet i magen bubbla till
varje gång jag fått ett nytt mail men sedan försvinna med
en sur eftersmak varjegång det är ett reklammail från
"smal i sommar? gå ner två kilo i veckan".
Bara fortsätta leva på hoppet att det egentligen inte är
på riktigt. Att det aldrig hänt. Att jag aldrig läst det där mailet.
För jag menar, herregud, du är ju förfan min bästa vän.
Och helvette, där kom dom, tårarna som jag höll borta genom hela
texten. Jag är helt handfallen.
Där tog orden slut. Jag blev helt tom igen. Som jag blir
när jag tänker på det här.
Jag kan inte förstå det. Det går inte ihop i mitt huvud.
Herrejävlar. Jag fortsätter låtsas. Det kommer jag alltid göra.

Nu har jag inget mer att säga.
Förutom att jag saknar dig.
Jag älskar dig. Det kommer jag alltid göra.
För du är min bästa vän.

Kommentarer
Postat av: ejlin

nämen, vad är på tok? ;/

2008-05-13 @ 21:20:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0