Mikaela

Jag har faktiskt varken orkat, velat eller haft lust att blogga i sommar.
Jobbet och umgänge med nya vänner och älskade Sanne har tagit upp min tid.
Men nu är jag tillbaka med min otroigt intressanta blogg som bara mina närmaste läser.
(Har faktiskt fått två tillsägelser idag om att börja blogga igen, så jag tänkte, varför inte?)

Dagen idag har varit otroligt händelserik.
Gick upp, efter att Sanne väckt mig med ett otroligt hurtigt GODMORGON! Så fort jag slog upp ögonen ville jag skjuta mig själv i huvudet. Huvudvärken var enorm. Saksamma, steg trots det upp, gick ner och folk (mor&far) älskade att tala med hemskt stora bokstäver. Åt frukost med Sanne och Ellis. Sanne blev avhämtad. Ellis avlägsnade sig såsmåningom och gick till bussen. Spenderade sen tid med min absoluta favoritsyssla, sådär dagen efter. Dammsög och våttorkade hela köket. Behövdes iofs, eftersom chips och öl låg som ett lager över golvet. Efter det tog jag all energi jag hade kvar och duschade och sen cyklade(!?) jag (!!!) upp till Mias och åt lunch med min absoluta favoritmoster, Åt en kebabrulle och sen satt vi och snackade skit i två timmar. Sen rullade (ja, faktiskt, nerförsbacker hela vägen) jag hem igen, satt vid datorn tills det var dags att äta middag, åt middag, pratade en stunde med Ole-Gunnar i telefon (alltid lika koselig) och sen tog jag ett bad. Härimellan har jag pratat med baby ett antal gånger och skickat ett sms till Johanna.

För den som inte förstod det var det fyllevälkommenhemkalas hemma hos mig igår.
Skittrevligt faktiskt, spårade inte alls.
Min absolut bästa komentar var;
"Men, varför ska dom komma hit? Dom tycker inte om mig, jag tycker inte om dom. Om dom bara vill ha någonstans att dricka kan dom väl lika gärna sitta ute och dricka?"
och Sara i växeln.

Nu räcker det.
Tjipptjohej.