Nu tar det slut.

Nu finns jag här, jag har tröttnat på den här bloggen.

12 sidor långt.

Jag lovade min bästa vän att jag skulle skirva
ett tolv sidor lågt blogg inlägg för att försöka sätta
mig in i hennes situation som studerande. Jag kommer
inte klara av det och jag beundrar henne något så fruktansvärt
för hur duktig hon är som tar sig igenom allt som en stenhård
jävla rocker. My boo is the best, she rocks my world.

Så, nytt sen allahjärtansdag. Mycket, min kära lovers, mycket.
Jag har varit på AC/DC gånger 2. Oslo & Stockholm. Var
verkligen värt det och det var två olika upplevelser, den ena
inte sämre än den andra. I oslo hann jag även träffa
Ellinor vilket var underbart, goungen och sedan tog jag och
min kära och Arne flyget vidare till stockholm där det
blev ytterligare en hejdundrade konsert i globen då även
inkluderat Elsa. Awesome.



Har även hunnit med en tur till Casa del Sanne. Det var otroligt skönt.
Även om det är lite overkligt att träffas när vi träffas så går lyckokoman
över efter ett tag och ostbågekrig, toffeldueller och sexsnack känns precis
som vanligt igen. Jag älskar henne. Jag kan verkligen slappna av och
vi reflekterar och pratar om allt. En absolut bästa vän. Hennes lägenhet
var mycket komfortabel och jag sommnade halvt berusade efter lite för mycket
grapefruit vodka bredvid min älskade.

(här skulle det vara en bild på tavlor och ostbågar, men jag hittar inte sladdjäveln)

Jag har även fått se ett par splitternya silkontuttar och spenderat allt för mycket
tid på Gardemoen (oslos flygplats) under den senaste tiden.

Idag har jag suttit fem timmar på möte och på söndag är det personalfest.
Hela köksgänget är bjudna på fylla i Casa del Mikaela/O-G.

Nu ska jag skapa en grupp på facebook där jag ska överlåta
alla vänner på min vännerlista att komma på hur fan jag ska fira min födelsedag
som närmar sig med stormsteg. Jag vet att det blir middag i Casa del Årsta lagad
av Oobie och sen vill jag ha kul. Borde man köra fancypancy eller hålla sig till
mitt ack så kära och säkra kort station? Får se hur det utvecklas.

Adios mon cheries.

<3

Idag är det allahjärtansdag.
Den ska spenderas med en duch, en tripp till affären för att inhandla
bröd och sedan ner på jobbet.
Mycket sweet.

Ska ta en bild på min nya fina frisyr också, efter jag duschat och stylat migsjälv.

Jag tänker inte skriva tips om hur man ska spendera sin
allahjärtansdag eller varför man inte ska deppa om man är singel.
Jag tänker bara tänka lite extra på min nära och kära.
Kanske slår till och provar att raka ett hjärta, men det är väl
ungefär så långt jag kan tänka mig att gå idag.
Jag är så pass kärleksfull alltid att jag inte behöver en dag där jag
är extra varm och caring.

Men sure, kan ju köra en liten random hälsning till folk, så jag
kan starta någon form av hysteri när jag gömt någons namn.

Sanne, Ole-Gunnar, Elsa, Johanna, Ellinor, Sanna, Jessica,
Mamma, Pappa, Johan, Moster, Kusiner, Farmor, Farfar, Wenche,
Morten, Daniel, Geir, Arne, Birger, Svärmor, Svärfar, Släkt, Familj & Vänner.
Ha en asbra, helt vanlig dag, I love you all.

Adios.

Best ever.

S; *sjunger på en sång*
M; *försöker fylla i men kan inte texten*
S; Jag ska aldrig anmäla dig till singing bee, ALDIG!
M; Men.. jag kan en sång!
S; Jasså?
M; Ja, *sjunger* Vi är barn på samma jord,
här finns det inga hårda ord, nu är det barnen
som bestämmer i vår värld till alla länder går vår färd!
S; Jag har en tävling jag ska anmäla dig till..
M; Va?
S; Ja, jag har en tävling du kan vara med i.
M; Vilken tävling? *Förväntansfull*
S; The special olympics!

Hahah.. oo.. baby, I love you.
Måste erkänna att min bästa vän har humor av hög klass.

Klej.. vor?

Adios.


Jag lever.

Men jag ska sova.
Eller vila, galet trött, som vanligt.

Min karl har lovat mig att laga norsk
husmanskost till mig på söndag.
Han är mycket snäll.

Jag älskar min bästa vän
mer än någonsin, hon är bäst.

Snart är det AC/DC.
Nu blir det vila med Buffy och alla vampyrer.

Adios.

Mot alkohol!

Min riddare i taxibil, ta mig till alkohol!

I morgon är jag död.

Adiooooos!


Bad day.

Vaknade med huvudvärk, nackspärr och mensmage.
Seriöst, dags för mensen att sluta nu, idiotkropp.

Åt lite rester till frukost, två gelehallon, en chokladbjörn och två
skummbananer. Nu dricker jag vatten.


Snart har jag gått ner 5 kilo.

Kul. Galet omotiverad idag, skönt att jag inte ska träna.


Nu ska jag bota huvudvärken.

Adjö.


nej..

Jag har inte ätit av chokladen.
Nu ska knyttet sova, ensam.
Det kommer gå bra, ska kolla på
sex and the cityfilmen på datorn
och mysa ordentligt.

Pussiloo.

I brist på annat..

Jag köpte choklad idag som jag tänkte äta.
Jag har fortfarande inte ätit den.
Jag är jävligt stolt över mig själv.
Jag tänker inte äta den idag.
Inte i morgon heller.
Jag ska äta lite av den på torsdag om
vågen är på min sida.
Annars ska jag spara den tills på söndag.

Om jag kommer klara det?
Det återstå att se.

Fortsättning följer..


Big girls don't cry.

Dags att uppdatera bort snyfthistorien nedanför.
Det är sant, det gör ont och jag vill egentligen inte att det ska vara så.
Men vad ska man göra? Jag kan inte ändra på hur det blivit.
Jag bortser inte från möjligheten att vi hittar tillbaka till
varandra en dag om jag bara får tiden & chansen att lära känna
dig på nytt igen. Jag låter dig vara samma gamla Robin i mitt
minne sålänge, då är det som bäst.

Nu ska jag ge mig själv en stor pokal för att jag idag
gjorde något jag aldrig vågat göra tidigare. Jag har alltid
varit orolig  vad folk ska tycka, vad de ska tänka och hur jag
ska se ut. Idag sket jag i allt ovanstående och gjorde det.
Jag joggade på gymmet. Small step för vem som hellst men
just nu känner jag mig som en gudinna. Jag klarar vad som hellst,
någon som ska med ut och jogga? Jag klarar det.

Som jag och min bättre halva pratade om häromkvällen (undrar
om det inte var igår.. hursomhellst) så är vi allt för negativa och
istället för att berömma oss själva i våra egna små bestigningar
av livet så ser vi bara det vi inte gör eller det vi kunde gjort bättre.
Vi har alla individuella hinder i livet och vad som för mig kan vara
små potatis kan för en annan vara en så stor prövning att man inte
ens vågar tänka på vad som skulle hända om man ens vågade sig
på att göra det. Därför tänker jag nu bara låta min kilometer jag joggade
idag sjunka in och sätta sig som ett varmt ludet täcke runt hjärtat och
berömma mig själv resten av kvällen istället för att tänka på att
jag kunde joggat längre, svettats mindre eller flåsat tystare.
FYFAN VAD BRA JAG ÄR!

Nu ska jag sätta mig ner, inte bita på naglarna och ta det lugnt.
Kanske slå en signal till min bästa och höra om hon mår bättre.
Jag håller alla tummar för att det inte är sjukdom som ligger
och spökar.

Adios.


Till de jag älskar.

Till Sanne. Im everything I am because you loved me.
You've been my inspiration through the lies, you were the truth
My world is a better place because of you. 

 

Till Ole-Gunnar. Du er det beste som har hendt meg og det kjæreste jeg har
Ingen kan ta fra oss det vi har. Du er det vakreste som fins for meg.



Till Elsa.
Och när du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit, kom ihåg mig då. När vinterisen ligger klar,
Så finns du kvar, här finns du kvar, finns du kvar, finns du kvar.



Hittade ingen låt om att leva kvar i dåtiden och hoppen om att det ska vara som då. Det var synd.
Jag tror det är dags för mig att gå vidare, vi är inte bästa vänner längre,
det tror jag egentligen inte vi varit på jävligt länge, bara jag som levt i i hoppet
om att vi alltid skulle vara det. Jag kommer alltid älska det vi hade tillsammans
och jag kommer alltid älska den du var, den som var min bästa vän.
Jag kommer alltid älska den du var Robin Brunow. Nu har jag ingen aning om
vem du är längre, och det svider mer än vad jag trodde det skulle göra att skriva
det med ord. Jag har bara skjutit bort det så jävla länge, men nu inser jag att
det jag skriver faktiskt är sant. Det är jävligt, jävligt dumt. Men det finns inte
mycket att göra, antar jag. Det är ingens fel heller, vilket gör det ännu svårare,
har inte ens någon att skylla på.

Nu ska jag få tårarna att sluta rinna och sen ska jag duscha och äta.
Det här håller inte.

Men fyfan vad ont det gjorde.
Shit!

Haha, nu blev jag mycket piggare.



Min underbara kosfilm.
Hahaha, skrattar fortfarande lika mycket.
Underbart.

"Han går, han går.. HAN GÅÅÅÅR!.. Ehm.. ni kan sluta!"

Trötthet vs. skrivkramp

Jag känner mig helt slutkörd.
Känns som jag inte sovit på flera dygn.
Det är en stor ren lögn från min hjärna.
Jag har sovit för mycket, det ska jag tala om.
Efter att ha ätit ugnsstekt falukorv så slog
det till. PANG! Trött. (Tack Oob, det blev
mycket, mycket godare än sist jag lagade det)
Och nu då? Vad ska jag göra? Jag vet att jag
måste ta mig till affären och inhandla en del
småsaker. Ingen äppelcider dock. Försöker lägga
av. Lättare sagt än gjort.

Kan dock hända att jag blir lite piggare om
jag får komma ut i duggregnet och få lite luft
i hjärnan. Tåls att tänka på. (Finns egentligen
ingeting att överväga. Jag måste dit innan
det stänger, surt.)

Imorgon ska jag tvinga med min karl ner till
centrum innan jobbet kallar. Jag har ingen
aning om vad jag ska göra där, egentligen,
jag ska kolla upp vad MBT-skor kostar och
kolla upp vad det kostar att göra naglar.
Sedär, jag hade ju en aning om vad som skulle göras.
Ibland blir jag lite trött på mig själv.
Förvirrade lilla svenska.

Idag fixade jag medlemskapet på gymmet.
Nästa gång jag kommer dit är allt fixat.
Ett medlemskort och ett nyckelkort.
Mycket bra, miiiket praaa.

Nudå? Sjunga för full hals och hoppas
på att något otroligt spännande händer och
gör min kväll lite mer värd. Ibland önskar
jag att jag var galet kreativ och hade tålamod.
Då kunde jag ha målat tavlor eller stickat tröjor
till alla jag känner. Eller koftor.. lusekoftor.
Det hade varit poppis, det känner jag i magen.

Nej, nu är det dags att ta tag i en länge
bortskjuten syssla. Jag har ingen insperation
alls, men varje gång jag känner mig inspererad
så går det inte alls, kanske därför jag bör prova nu?
Lilla lappisen får sig en omgång i word.
Skriva lite.

Adios mina körsbär.


Kompis, det går bra nu.

Jag har de senaste dagarna varit på riktigt bra humör.
Jag ser framemot saker och känner mig inte alls
lika trött och sliten. Humöret är som ofta uppe på topp
och mitt liv känns riktigt jävla fint.

Vet inte helt vad det beror på, om det är för att
jag ser milstolpar i framtiden eller för att träningen
gör sin lilla del i hjärnan. Hursomhellst tänker jag inte
klaga.

Dock finns det en sak jag saknar något oerhört och något
jag tänker ta upp igen när allt är fixat med flyttar,
lägenhetsköp och nya jobb.


Ingen kommer någonsin vara som du, underbara
älskade första kärlek, men jag kan säkert hitta
någon som iallafall nästan kommer upp i din nivå.

Adios.

Min favoritlåt 27/1 - 09



Om

Min profilbild

Leben

RSS 2.0