Mikaela

Nu har baksmällan slagit till, igen.
Imorse när jag och Ellis vaknade i min säng, vågade jag inte rör mig för risken att mitt huvud skulle (eller hade) explodera(t) var för stor. Jag var nästan rädd en stund, eftersom jag trodde att jag skulle vara tvungen att gå huvudlös i resten av mitt liv.

Efter morgonens bravader (som bestod av att ta mig upp, dricka mängder av flytande substanser och vänta på att pizzerian skulle öppna) åkte jag och Ellis till handen i ösregn och skiljdes åt när vi tog tågen åt varsitt håll.
Jag åkte till Jonathan som gjorde min dag. Sötsak. När jag sedan åkte hem från Jonathan slog baksmällan till och nu känns den värre än vanligt. Fyfan.

En stor guldstjärna till min ängel som har städat hela dagen, trots förkylning och baksmälla.
Hon är bäst i världen, på allting.

Jag är otroligt mätt, just ätit ungefär 1 och en halv pizza. Ska snart över till Sanna och äta lassange. Saksamma. Måste vila först. Tjingeling!