Kväller.

Norge har iallafall gett mig insikt i en sak.
Allt är mycket svårare utan vänner.
Även om man inte alltid vill ha sina vänner runt sig,
vill man ha möjligheten att ha det.
När möjligheten kapas av, så är det hemskt svårt.
Jag har sån otrolig hemlängtan just nu.
Ska bli obeskrivligt skönt att komma hem och se alla.

Just nu är jag faktiskt rädd för framtiden.
Tvivel finns på framtiden.
Inte på mig och han, utan på framtiden.
Inte då som i ett emo-fall, att det inte finns någon framtid,
utan mer ett tvivel på hur den blir.
Blir den alla till lags?
Kommer den kunna levas utan att såra folk?
Bör jag sluta tänka på alla levande väsen och tänka på mig själv?
Är jag tillskillnad från många andra inte alls egoistisk?
Jag som alltid sett mig själv som en stor, fet egoist.
Jag kanske tänker för mycket på andra?
Massor med tvivel. Det är inte bra.
Jag hoppas på att det bara varit en dålig vecka.
*förbannar PMS*

Gråten är nära konstant.
Jag ber till gud för PMS.
Annars vet jag inte.. för om det börjar gå neråt.
Neråt här, utan prinsessan och prinsen..
det klarar jag faktiskt inte.
Nu rinner dom igen.
Jag ska skära ut ögonen på migsjälv.
Ha! HAHAHAH! Skrattar bäst som skrattar sist,
jävla crybaby till ögon.
(Vet att det ska vara plural, men vill inte.)

Ska baka en kaka nu.
*kastar upp*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0