Sunshines!

Solen skiner, jag är vaken och klockan är snart ett.
Ha, det är allt jag har att säga änsålänge.

Jag ska jobba i morgon.
Eftersom min karl är ledig, såklart.
Men det ska bli skönt att komma i kläderna och tjäna lite pengar.
För efter nästa löning smäller det fan, tror jag.. dags nu baby?

Följande text är seriös, handlar om Engla-mordet.
För er oseriösa svin som bara vill se mig dansa naken.
Hoppa över den kursiva texten.

Jag blev upprörd igår när jag läste vissa bloggar, som tyckte
att man inte skulle visa sympati och medkänsla genom att tända
ljus för Engla. Eftersom det dör människor varje dag och då är det
ingen som bryr sig. Någon sa att folk bara brydde sig för att
verka mer jordnära. Klart man reagerar mer när något händer i
sitt eget land. Och bara för att man inte skriver dagligen om
saker och ting som sker i världens krigsdrabbade länder, betyder
det inte att man inte har någon medlidelse för de personerna som drabbas.
Jag tycker det är självklart att man reagerar starkare när en 10 årig
flicka i sitt eget land blir bortförd och mördad av en vuxen man
än när man återigen (tyvärr kan jag säga återigen) läser i tidningen
om att tio tusen personen kallblodigt bombats till döds.
Det har blivit för vanligt. Det är hemskt, det är sjukt och helt
ofattbart att det har blivit vanligt, för det är hemskt.
Samma sak med våldtäckter i stockholm, alla personer
som blir våldtagna och sexuellt utnytjade i stockholm, får
knappt en notis i lokaltidningen. Här, på stord, pratades det om det på
radion i flera dagar. Skillnaden på världar och vad personer i världarna
är vana vid. Att folk ens kan tänka tanken på att inte reagera extra starkt
när ett litet barn, som är så oskyldigt, dör i ens eget hemland, där man vill
kunna känna trygghet, där man vill att sina barn ska växa, är för mig..
rent ut sagt jävligt äckligt och.. sjukt.

Seriöstext är nu slut.

Jag är inte en asarg, hjärndöd idiot som inte tar saker seriöst.
Det händer inte ofta, men ibland blir jag så frustrerad att jag bara måste.

Nu ska jag sexa lite.
Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0