Mikaela

Var stolt som ett troll över att jag
lyckades komma ihåg att bära
telefonen i ena handen och kuvertet
med nya visakortet i andra handen
på vägen hem från jobbet.
Kommer hem, slår mig ner framför datorn,
lägger ifrån mig sakerna. Sitter och njuter
över mitt sluga beslut att bära dem i olika
händer. Hur förnuftig och smart jag är.
Ler nöjt och vänder mig mot stolen bredvid.
Där ligger mobilen, mitt på kuvertet med
det nya visa kortet i. Kastar med panik i
bröstet ner telefonen på golvet, sliter upp kuvertet
och tittar på visakortet (som jag i stundens hetta
utgick från att det skulle stå avmagnitiserat på)
och slänger mig in på internetbanken för att lugnt
kunna konstatera att kortet inte är avmagnitiserat.
Jag kunde återigen luta mig tillbaka och klä
på mig mitt nöjda, smarta, leende.

Underbart.
Adjö.

(kuvertet är ju bara ett helfestligt ord.)