Mikaela

Imorse när jag vaknade upp hemma hos min
karls föräldrar, vilket jag gjorde av att inte en,
inte två, inte tre, utan fyra av hans brors ungar
äntligen, efter ett jävla springande utanför
våran sovrumsdörr vågar öppna den, skrika hej
och sedan hysteriskt, fnissandes, springa där ifrån,
mådde jag oförskämt bra. Riktigt så bra att man
faktiskt börjar överväga om fyllan kvällen
innan bara var en dröm. Satte mig upp och insåg
att nej, det var den inte, ge mig en alvedon, någon?

Två alvedon senare och jag var uppe med en
allt för segstartad tupp och åt middag till frukost.

Dagen har varit seg och jag började fundera över
hur jag tidigare (läs påskhelgen 2003, eller var det 2004?)
klarade att dricka mig full 3 dagar på rad utan att varken
spy, däcka eller dö av alkoholförgiftning. Jag har en teori.

Då - Ung, lättpåverkad, vilket innbär mindre alkohol intag
vilket resulterade i en mindre baksmälla och poff, good 2 go dagen efter,
och dagen efter det och gärna efter dagen det igen.

Lite senare - Lite äldre, lite mer svårstardad, krävdes lite mer för att
få igång stämmningen, större alkoholintag krävdes och bang, baksmällan
var dödande, men ebbade ut mot kvällen och man klarade, om än lite sliten
återigen en kväll utan problem.

Nu - Ännu äldre, jävligt svårstartad även om "dricka-ikapp"-metoden är livsfarlig,
enorma alkoholintag för att komma till ågon form av utopia och BABAM! dagen
efter är ett helvette och man ska vara jävligt glad om man klarar av att gå och
jobba på måndagen efter en utkväll på lördagen.

Men sen då? Vad händer om ytterligare ett par år? Kommer man vara tvungen
att begränsa sina festhelger för att låta alkoholen bli främmande för kroppen
för att ens klara av en utekväll i månaden utan att kollapsa och dö bakfull
med en halväten hemkörd pizza på magen? Blir det automatiskt så att man,
ju äldre man blir tvingas dricka mer sällan för att ge kroppen en chans att återhämta
sig och klara av ytterligare en alkoholfylld festkväll?

Jag behöver dock inte oroa mig än. Jag har en karl på snart 26 som dricker
precis på samma sätt som jag gjorde när jag var 14, flera dagar i rad är
uppenbarligen inga problem för honom. Eller har den här växande baksmällan
som kommer med åren med alkoholsorten att göra? När man var ung var det
smuggel öl, kanske på sin höjd en flaska vin. Nu har man en hel jävla buffe
och om jag inte missminner mig halsade jag tequila ur flaskan igår och inte
fan blev jag erbjuden varken citron eller salt!

Det kanske gäller att man går tillbaka till smuggelölen, de utköpta cigaretterna
och ölspel med skum upp över öronen för att klara flera dagar på rad? Kanske
måste man ha en naziförälder som ringer varje halvtimme för att se till
att man inte kommer hem för ofta? Hursomhellst.. mina teorier är till
för att testas.. jag ska ge det ett försök, en lång, utdragen studie som börjar
nästa helg. Hej min kära gamla vän carlsberg sort gold, här är jag igen!

Nu ska jag göra något helt annat.
Adjö.