Jag skulle skrivit detta igår.
Men jag var för uppslukad av min bookraport och novell och engelska uppsats. (ALLT PÅ ENGELSKA, tillochmed engelska uppsatsen.) Ordet uppsats, tänker på sats och hur gärna jag hade velat att Ulfs mor hade svalt satsen han befann sig i. Men.. man har inte alltid tur. Hon kanske inte ens svalde? Nog med sexuella tankar kring min engelska lärares mor.
När jag åkte hem från jobbet i igår (läses måndags, om datumet överskrider 24/4) lyssnade jag på kvart i fem ekot på P3 (103,3). Nyhetssändingen håller på en kvart, tillochmed klockan 17.00. I 10 minuter talade man om att Lars Lejonborg ska avgå för att han inte känner stöd från sitt hemdistrikt (dvs stockholm) och jag fick en utomordentlig redogörelse om Lars politiska karriär. Sedan skyndade radioprataren igenom att Boris Jeltsin hade avlidit. Hon fick knappt med att mannen som var Rysslands första folkvalda pressident blev 76 år gammal, men jag fick allt veta att Lars Lejonborg varit politisk aktiv i 36 år och tyckte det var tråkigt att han inte hade så stort stöd som han trodde (klart som fan han tyckte det var tråkigt ..) Nog för att Jeltsin beskylls för att ha skapat de ekonomiska klyftorna i ryssland now a days, men han är en stor man och jag tycker, att av en kvarts nyheter, kan man väl omfördela tiden så pass att han iallfall får lika mycket tid efter sin död som Lars Lejonborg får efters sitt beslut om att avgå. Hon pratade om Jeltsin i 2 minuter. Det gjorde mig upprörd.
Snart har jag studentskiva, någon som vill komma? Just insett att jag ej har några vänner utöver de som går i min skola. Eller.. Jag har vänner, men jag dras neråt, lammkött, alla vänner utanför skolan är under 18 eller arbetande studenter (jag skrev det i plural, vilket var fusk, eftersom det bara är Elsa som hör till den gruppen). Så, känner du dig sugen på att gå på studentskiva? Hör av dig för guds skull, vill inte lämna tillbaka alla 7 biljetter. Började i mina depserata försök att hitta folk fundera på att buda mina föräldrar. Insåg snart hur otroligt patetiskt det är om man måste bjuda in sina egna föräldrar för att man saknar vänner. Fast jag har vänner. Vill förtydliga det. Jag är inte mobbad. Jag har vänner. Vet inte om jag förtydligar eller försöker övertyga mig själv. Jag har vänner. *ler och nickar*
På fredag åker jag till Island. Sedan år 1999 har min dröm varit att få åka till island, nu ska jag dit. Hur otroligt är inte det? 6 dagar kommer jag spendera i något jag gärna kallar gudarnas land. Vi ska bada i blå lagunen, upptäcka den isländksa naturen, rida islandshäst och bara ha det bra. Jag ser fram emot det något så otroligt. Det ska bli underbart, med stort u. Underbart alltså. Nog för att jag missar Katrineholm med älsklingarna och våra nyfunna vänner, men jag vet att det kommer fler helger. Fler helger som kan spenderas med dessa underbara människor. Jag är fortfarande lite i chock över hur öppna, trevliga och underbara dessa människor faktiskt är. Att det öppnar sig såpass och är så sjukt jävla trevliga. Imponerande att det finns sådana människor, trodde jag inte.
För tillfället är ödet nästan min bästa vän. Det för ihop mig med nya vänner. Att jag sen har tre underbara tjejer på min sida som inte bangar för lite impulsiva idér och spontana resor, ger ödet en liten knuff på vägen.
Sanne, Johanna och Ellinor. Jag finner inget ord.. förutom tack. Tack!
Nu ska Winston Churchill få sig en sista omgång, sen ska jag ta mig ett bad och packa in mitt hår och skrapa fram en ansiktsmask. Det är jag värd. Ikväll blir det träning med mamma, fiskarna får passa sig. Jag älskar mitt gym.
(Jag hatar alla som bangar på flaket, nu när Sanne väl fixat det, så bangar ni. Pissråttor och bögbollar! Aja, vi är iallfall 14 stycken nu. 6 till.. någon intresserad?)
När jag åkte hem från jobbet i igår (läses måndags, om datumet överskrider 24/4) lyssnade jag på kvart i fem ekot på P3 (103,3). Nyhetssändingen håller på en kvart, tillochmed klockan 17.00. I 10 minuter talade man om att Lars Lejonborg ska avgå för att han inte känner stöd från sitt hemdistrikt (dvs stockholm) och jag fick en utomordentlig redogörelse om Lars politiska karriär. Sedan skyndade radioprataren igenom att Boris Jeltsin hade avlidit. Hon fick knappt med att mannen som var Rysslands första folkvalda pressident blev 76 år gammal, men jag fick allt veta att Lars Lejonborg varit politisk aktiv i 36 år och tyckte det var tråkigt att han inte hade så stort stöd som han trodde (klart som fan han tyckte det var tråkigt ..) Nog för att Jeltsin beskylls för att ha skapat de ekonomiska klyftorna i ryssland now a days, men han är en stor man och jag tycker, att av en kvarts nyheter, kan man väl omfördela tiden så pass att han iallfall får lika mycket tid efter sin död som Lars Lejonborg får efters sitt beslut om att avgå. Hon pratade om Jeltsin i 2 minuter. Det gjorde mig upprörd.
Snart har jag studentskiva, någon som vill komma? Just insett att jag ej har några vänner utöver de som går i min skola. Eller.. Jag har vänner, men jag dras neråt, lammkött, alla vänner utanför skolan är under 18 eller arbetande studenter (jag skrev det i plural, vilket var fusk, eftersom det bara är Elsa som hör till den gruppen). Så, känner du dig sugen på att gå på studentskiva? Hör av dig för guds skull, vill inte lämna tillbaka alla 7 biljetter. Började i mina depserata försök att hitta folk fundera på att buda mina föräldrar. Insåg snart hur otroligt patetiskt det är om man måste bjuda in sina egna föräldrar för att man saknar vänner. Fast jag har vänner. Vill förtydliga det. Jag är inte mobbad. Jag har vänner. Vet inte om jag förtydligar eller försöker övertyga mig själv. Jag har vänner. *ler och nickar*
På fredag åker jag till Island. Sedan år 1999 har min dröm varit att få åka till island, nu ska jag dit. Hur otroligt är inte det? 6 dagar kommer jag spendera i något jag gärna kallar gudarnas land. Vi ska bada i blå lagunen, upptäcka den isländksa naturen, rida islandshäst och bara ha det bra. Jag ser fram emot det något så otroligt. Det ska bli underbart, med stort u. Underbart alltså. Nog för att jag missar Katrineholm med älsklingarna och våra nyfunna vänner, men jag vet att det kommer fler helger. Fler helger som kan spenderas med dessa underbara människor. Jag är fortfarande lite i chock över hur öppna, trevliga och underbara dessa människor faktiskt är. Att det öppnar sig såpass och är så sjukt jävla trevliga. Imponerande att det finns sådana människor, trodde jag inte.
För tillfället är ödet nästan min bästa vän. Det för ihop mig med nya vänner. Att jag sen har tre underbara tjejer på min sida som inte bangar för lite impulsiva idér och spontana resor, ger ödet en liten knuff på vägen.
Sanne, Johanna och Ellinor. Jag finner inget ord.. förutom tack. Tack!
Nu ska Winston Churchill få sig en sista omgång, sen ska jag ta mig ett bad och packa in mitt hår och skrapa fram en ansiktsmask. Det är jag värd. Ikväll blir det träning med mamma, fiskarna får passa sig. Jag älskar mitt gym.
(Jag hatar alla som bangar på flaket, nu när Sanne väl fixat det, så bangar ni. Pissråttor och bögbollar! Aja, vi är iallfall 14 stycken nu. 6 till.. någon intresserad?)
Kommentarer
Trackback
