Mikaela

Har varit en bra helg - nästan.
+ Fylla, mys och god mat.
Underbart.
- Svek, frustration och skam.
Fyfan.

Underbart.

Fredagen blev karatefylla här hemma.
Tequila och vitvin ger en helvettes bakfylla med en supertrevlig kväll.
Lördagen spenderades hemma i tron om att om jag rörde på mig
skulle mitt huvud explodera och jag skulle garranterat hamna i helvettet.
Blev upphämtade på lördagskvällen för att åka hem till O-G's föräldrar
där det blev Tacos och Junior Eurovision Song Contest där sverige slutade 7.
:) <-- This is my "nocaringatallface".
Idag (läses söndagen) blev lugn och sansad med en biltur runt Bömlo
och en mysig lunch innan vi spelade ett parti TP och sedan fick skjuts hem
till Stord igen.
Påsåsätt, en underbar helg.

Fyfan.
I vänskapsrelationer är ingenting alltid helt perfekt.
Det finns saker man vill stryka och det finns saker man vill behålla.
I dessa relationer finns oskrivna regler.
Jag personligen förstår inte hur man kan vara så otroligt
blåst, dum, pantad och korkad att man bryter mot dessa regeler.
Ska man ens komma i närheten av att snudda vid ena kanten av reglerna
ska man absolut inte börja med att ljuga så hela storyn blir
baserad på en fejkad jävla lögn.
Och om det nu inte var en lögn, så vill jag bara berätta att orden
"Jag var så full, kommer inte ihåg ett skit"
aldrig någonsin kommer bli en acceptabel ursäkt i mina öron.
Just nu känner jag bara för att kasta min naiva godtro om människor
djupt in i ett skåp och sedan elda upp skåpet och säga
upp kontakten med flertalet "vänner" som finns hemma i Sverige.
Jag förstår inte hur man kan trashtalka någon och sedan bete sig på
precis samma sätt själv.
Och man äter inte av andras kakor, så är det bara.
Även om kakan är gammal, torr, rutten eller slut.
Man äter inte andras kakor. That's it!
Helgen har på många sätt varit frustrerande.
Jag har bara velat åka hem till min baby.
Hon är otroligt saknad och en av dom få vänner jag har i Sverige,
som jag vet vart jag har och som jag vet vart hon står.
Hon är, tack gode gud, en av de smartaste personer jag känner.

Självfallet blev stycket om det dåliga längre.
Det är bara för att jag blir frustrerad.
Irriterad och skämms.
Jag skämms över mina såkallade vänner.
Nej.. inte såkallade.. sådär gör man fan inte.
Inte i min bok. Det finns inte.
Om du inte har en jävligt bra ursäkt
(vilket inte finns.. så.. synd!)
behöver du inte försöka komma in i mitt liv.
Jag ville tro bättre om dig, tro att det var mer i dig.
Men tydligen inte, beerhoe.

(har under 2007 kallat två av mina "nära vänner" för hora, reminder till 2008,
kalla inte dina vänner för elaka ord, sortera bort de falska innan de hinner såra)

Baby.
Du anar inte hur mycket du har hjälpt mig.
Du är det som får mig att klara detta.
Min säkra punkt och min vägg i alla lägen.
Och jag önskar bara du fanns närmare, så jag
kunde finnas för dig i alla lägen, så som du
alltid har funnits för dig.
Du vet att jag gör så gott jag kan och att
jag gör allt för dig.
För du är min absolut bästa vän.
Du förstår mig och älskar mig.
Och jag kan inte göra annat än att älska dig,
för i mina ögon är du perfektion personifierad.
Du har allt jag önskar mig.
Du är mitt andra jag, utan de dåliga sidorna.
Jag älskar dig, min soulmate och syster.

Solong fuckers!
Sanne, Robin, Elsa, Sanna, The136CrewzKi (som robin förmodligen skulle kallat dem),
Jessica och O-G. Kärlek, respekt och värme.