Mikaela

Jag har en underbart varm och härlig känsla i hela kroppen.
Jag har inte känt mig såhär glad på flera, flera veckor.
Något med dagens standard regnväder, standard jobb och
standard frukost har fått mig på superbra humör.
Jag sitter med ett fjompigt leende på läpparna och
har lust att springa upp till polackerna och ge dem hemmaritade
teckningar på blommor och bin. (Inte sexuellt, utan blommor och bin)

Våren är här. Jag vet det. Den är bakom regnet, kylan, molnen.
Våren finns i Norge också. Det känner jag i magen.
Jag känner för att dansa.

Jag har inga ord som förklarar.
Men för att göra det tydligt för en av min bloggläsare iallafall,
kommer ett youtubeklipp som jag vet berör henne likamycket som jag.
Och man kan inte låta bli att le när man hör hans röst.
Alla minnen som väcks, bara av hans mörka stämma, är nog ofattbart.
Måndagsfylla, midsommarafton, blod, svett och tårar, eld och vatten, du och jag. Stenhårt.