Allting och ingenting. Början till slut. 19.54.

Jessica ska komma hit och hälsa på mig.
Hon kommer den 22 februari och åker hem den 24.
Ska bli kul med besök. Lilla söta Jewsz. <3

Övertalade Morten att festa med oss då,
Jag "Du ska dricka med oss när Jessica är här!"
Morten "nej"
Jag "jo"
Morten "nej"
Jag "jo"
Morten "okejdå".
Svårövertalad, mhm.

Radiobingon var enorm.
Men pirr i magen och pennan i högsta hugg satt
vi fyra eldsjälar med radion inställd på 104,8.
Plötsligt satt det igång, talen rabblades på, mycket fortare
än sist vi hörde, på jobbet, och plötsligt var första rundan slut.
Min bricka var uppenbarligen saboterade, saknade flertalet
siffror och fick inte ens i närheten av bingo.
Spel två drog igång, efter första delens slut, kastar
Wenche telefonen på Daniel och skriker "Ring!"
Hon har en rad, men spänningen i halsen ringer Daniel - Upptaget.
"Ring igen!" komenderar Wenche och Daniel ringer på nytt,
kom aldrig igenom, inga pengar. Wenche har lovat att skriva
en klagoinsändare till lokaltidningen, hon hävdade att hon
var värd ett tröstpris. Morten försökte lugnt förklara att hon faktiskt
inte vunnit något om hon inte kom fram, efter det blev Daniel beskylld
för att inte ha varit snabb nog med att ringa.
Daniel är alltså boven i dramat.
Men radiobingo kommer spelas igen, och då vill
jag gärna ha en fullständig bricka!

Idag, efter jobbet lovade Morten bort en flaska tequila om jag åt
ett kilo strösocker, med sked, utan att dricka. "Lätt match" tänkte jag
och jagade iväg efter en sked. Första skeden var helt okej, trots Mortens
kväljande ljud. 2a och 3e gick ner, 4e fick mig att ge upp.
Morten gick med på att kompromissa och efter att återigen
(som så många gånger förr) försökt få mig att äta en kartong med
torkade ärtor (vilket skulle resultera i att jag exploderade och dog -
 ja, jag känner mig omtyckt här, som svenskpolack i norge) kom
han fram till att jag skulle äta 250 g cocos. Jag provade
på det också, men illamåendet efter sockret satt i, och jag avböjde
ganska snart, blev dock lovad ett tröstpris, får se vart det slutar.

Ska snart laga till någon typ av middag. Inte lust att laga något
ansträngande, eftersom hela dagen på jobbet har gått åt till att
stek 6 kilo köttfärs till pannbiffar och förvandla 8 liter degvätska
till frallor. (Dvs 480 frallor, små, handrullade).
Är dock väldigt sugen på lax, också sugen på rotmos,
undrar om dessa två fungerar ihop? Har citronsås kvar sen
halvårsdagen. När jag tänker efter vill jag nog inte äta den.
Den har stått i 6 dagar. Är nog inte helt okej att äta den då.

Jag har fått order om att flytta handdukarna
från tvättmaskinen till torktummlarna, har redan varit
nere i tvättstugan, men nu har sockerkicken efter jobbet
släpt och jag vet inte om jag längre vågar gå ner
i den dunkal källaren, nog för att karln pratade
vidt och brett om att polackerna har bytt glödlampor
och städat upp där nere, så känner jag ingen
sug efter att gå ner i en mörk källare där allt
från våldtäcktsmän till seriemördare kan hålla till,
sälja knark och invänta nästa offer.
Fast knark kanske vore något? Liva upp stämningen lite.
Flyga till månen och tillbaka med hjälp av ett akvarium
och diskutera kycklingkonsistenser tills solen går upp.
Nej, knark är bajs, moraltanter.

Har en känsla av att detta inlägg kan bli hur långt som hellst.
Orden bara flyger ur mig, en typisk skrivar dag, borde
återuppta bokskrivandet, men har ingen riktig insperation.
Vissa dagar, som denna, skulle jag säkerligen kunna
få en riktig rivstart ur svackan, medan jag andra dagar
känner att jag har samma kapacitet att skriva en vettig
och intressant bok som vilken annan ointressant bloggerska.
Vill inte häng ut någon men innehållet och värdet i
vissa inlägg som bloggtoppen bjuder på är nästintill
sorgligt. Jag förundras varje dag hur ointressanta saker
kan locka så mycket läsare. Påstår inte att mitt är intressantare,
(vilket jag iochförsig faktiskt borde, eftersom allt är intressantare än
dagens outfit) men jag har inte heller flera tiotusentals läsare.
Vad är det som är så intressant i det ointressanta?

Jag har Takidas Curly Sue på i bakgrunden.
Det är fin, hemskt (jag, tillskillnad från väldigt många, kan
stava till ordet hemskt) fin tillochmed. Iochförsig har
Takida gjort otroligt många bra låtar. Många som fastnar.

Måste också nämna, att efter bingon igår, fastnade vi på
tvprogramet "Norges Herligaste" där de var och hälsade på
en dam som samlade på porslinsugglor, uppstoppade djur,
te&kaffekoppar och hade cirka 10 flyttlådor fulla med
egenvirkade grytlappar i hysteriskt fula färger. Hennes största
passion, utöver nyssnämnda, var loppmarknader och alla
hennes möbler var köpte på loppmarknad, även en
väggprydnad, köpt i Sverige, som var bland det fulaste
jag sett, såg ut som någon tagit godtycklig pinne ur skogen,
spikat fast bruna plyshblommor på den och sedan
haft mage att begära pengar för den. Men i hennes ögon var
den "svinfin". Det tyckte jag var rart. Hursomhelst ville
denna dam gjuta ett fjäll, fyra meter högt, och sedan glasa in detta fjäll.
På detta fejkfjäll skulle hon sätta alla sina proslinsugglor, som hon hade
samlat på sig genom året och hennes by skulle vara det enda i
hela Norge med den typ av sevärdighet (Oh, really?).
Det enda hon behövde var ett startkapital på 100,000 norska
kronor till att bygga en stor form, att gjuta  fjället i osv.
Funderar på att starta en insamling för att hjälpa henne.
Det vore nog något, kan redan se lyckan i hennes ögon.

Programledarens komentar var underbart brutal
"Du ser lite ut som en uggla, frisyren och så, är det något du eftersträvar?"
"Ehm, nej.."
"Tänkte på sånna som opererar sig för att bli lika katter och sådant, inget för dig?"
"Ehm, nej.."
"Nehe, okej, du är hursomhellst lik en uggla."
"Okej.."

Nu ska jag laga mat.
Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0