Mikaela

Ibland förstår jag mig inte på folk som bryter
all kontakt med vänner såfort de skaffar sig
partner. Jag kanske inte är rätt person att prata
om ämnet med tanke på att jag flyttade till andra
sidan världen (Nästan) med min karl men
jag förstår mig inte på folk som inte kan
ta sig tid att ringa sina vänner och prata
om något annat än sin partner som
man redan har spenderat dygnet med.
Det går inte in i mitt huvud.
Jag pratar med mina vänner
(mestadels Oob, men jag har flera)
i telefon dagligen, flera gånger och jag
hatar att prata om min karl. Självfallet kan
jag nämna saker han sagt eller gjort
eftersom det tillmestadels utgör min dag,
men att sitta ett helt samtal och bara berätta
för personen i andra enden hur snäll, underbar,
perfekt och superbra min karl är, får jag inte ut något av.
Det är ju inte därför man ringer och pratar med
sina vänner? Självklart tycker jag allt detta om
min karl men efter 10 månader i ett förhållande
vet mina vänner det och jag behöver inte
tjata om det, någonsin. Så jag förstår inte
varför man inte kan ta sig tid, bara för man skaffat partner
och ringa och behålla kontakten med sina vänner.
Det är sammasak i motsatt riktning, när man umgåtts med
sina vänner en heldag så är det inga problem att ringa
till sin partner.

Men tydligen, även fast vänskap ska gå före allt,
hamnar det ofta i andrahand, vilket suger.

Det här blev ett sådant seriöst inlägg... Fan..
( . )( . ) <-- tuttar! ( Y ) <--- urringning! (_,_) <--- rumpa!

Adjö.