Mikaela

Jag hatar folk som SÄGER fortkortningar.
Okej att skriva förkortningar..
Men folk som säger "iofs" , "tex" eller "brb"
får mig att rysa över hela kroppen och vilja
stoppa mitt huvud i ett litet, litet hål i marken
och leka att jag är en struts med litet, litet huvud
bara för att fokusera hjärnan på något annat
än att persoen jag pratar med just sa "iofs"
Tänk om folk skulle försöka sig på att
säga "ngn" skulle det utalas "engeen" eller
först ett ng-ljud* och en ett n till. Eller eftersom
att gn och ger ett ng-ljud, skulle det utalas
som ett enda långt ng-ljud då?

*ng-ljud - för er idioter som inte kopplade vad
jag menade med det var det alltså ljudet
som blir när du säger exempelvis srpiNGa.

Denna frustrion är baserad på att jag igår när jag
åkte till stan för att dricka mig berusad hörde
en tjej bakom mig på tunnelbanan som undrade
om hennes vännina sätt SATC-filmen. Hon sa alltså
inte sex and the city-filmen utan hon sa;
"Sats-filmen". Utalade det hela lite halvamerikanskt
och utalade C som dubbelS. Hennes väninna förstod,
förståerligt nog, inte vilken film hon pratade om
och efter det sker det igen;
"Vadå? Har du inte hunnit se Sats-Filmen? Den har iofs inte haft premiär så länge..*"
Hon sa iofs. inte iochförsig. och sa Iofs. Som tofs, fast med i. Iofs.
Med betoning på I:et. Alltså. I-offs.

Vart fan är svenska språket påväg?

(när hennes vän fick reda på att det var sex and the city filmen
hon pratade om kom det mest älskvärda, nedlåtande skratt
jag hört i hela mitt liv. Då mådde jag bra i hela kroppen)
* ja, hon sa "inte haft premiär så länge, även om hon förmodligen
menade att det inte var så länge sedan den hade premiär.

Idag ska jag se SATC-filmen.
Jag ser fram emot det. Har klätt mig galet sexig
och ska nog dricka lite Cosmopolitan efteråt.
Bara för att ta seden dit jag kommer.

ViktoriaBiografen klockan 18.00.
Adjö.