Mikaela

Sitter och lyssar på den.
Jag borde packa.
Men den här jävla låten får
mitt hjärta att knyta sig.

Jag ser fram emot hemresan
som ett barn innan julafton.
Jag längtar till fredag så att
jag håller på att gå sönder.
Då är jag i min älskade Oobs
armar igen. Det ger mig ett
leende på läpparna bara det. 
Att känna hennes doft, hennes
värme, hennes armar runt mig.
Det gör mig så varm och glad. 

Men den här låten gör att tårarna
klumpar upp i ögonen (ja, klumpar 
av tårar) och jag bara vill att min
karl ska komma hem från jobbet,
klappa mig på håret, se mig i ögoen
med sina vackra blå ögon och säga
att en månad går fort. Jag vet 
att det kommer gå fortare än vad
jag vill och när jag återigen ska hem 
till min karl kommer jag tycka att
jag har haft allt för lite tid med mina
älskade i sverige. Men jag ska inte krypa
under stolen, mattan, bordet, whatever,
att jag kommer sakna honom. 
Min kärlek till honom växer varje dag
och nu när jag är bortskämd vid att ha
honom vid min sida, alltid, kommer jag sakna honom.

 
Ole-Gunnar, du har tagit mig med storm. Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta.

Nu är helvetteslåten slut.
Tårarna har torkat och jag ska nu
naken packa mina sista saker.
Klädera från Hm satt inte lika bra som förra kullen.
En kjolen var guld, den andra funkar, topparna var helt ok och tunnikan
fick mig att se ut som en wanna-be-burkabärare. Men det är okej.
Väskan var super.

Nu ska jag gnida mitt kön mot alla möbler
för att markera mitt revir, sen ska jag slicka på Oobs nya skor
som jag ska packa med hem.



Adjö fans.