Mikaela

Helt ärligt, helt sant och helt jävla underbart.

hahahahahahaha.

Måste bara citera en kär och nära väns note på facebook.

Hittat i botten av skickat-mappen på hotmail från tidigt 2000-tal:

"Egentligen är det fantastiskt att ungen [läs Sanna] på allvar trodde att I-pod hette pod-I [ läs: "på-dajj" ] Men ganska kul också eftersom man aldrig tröttnar på att fråga sanna om hon har sin på-dajj på-sajj. Ja, vi har haft kul i våra dar. Ofta är det sanna som råkar ut för våra anfall av rå sarkasm. Som när hon söp sig redlös på dansk öl förra sommaren och tömde hela sitt maginnehåll i en rabarberbuske. Att jag själv lyckades spy innomhus och på en betydligt dyrare matta är av mindre betydelse. Det är helt enkelt mycket roligare att utbrista: "Sanna gör 'vadå' i 'vadå'" med en utpräglad snacka-om-nyheter-dialekt, om andan någon gång faller på, vilket den gör ganska ofta. Men sanna tar det hela bra. Jag tror att hon är van."

Och så min otroligt interna kommentar på det hela.

Sanna gör vadå i vadå?

Jo, Sanna spyr i rabaaaarbernaaa!
hahahahahahhahahahahaha.

"Sanna.. jag tror du har nått din gräns?"
*sanna nerdränkt i öl, på invändigt och utvändigt*
"va?"
"ja, alla har en gräns Sanna, dags att sluta nu?"
"Men alltså.. jag trodde jag hade en gräns, som jag hade nått, men insåg sen.. JAG HAR INGEN GRÄNS! *överlyckligt*"

Jag älskar oss. Fyfan vad bra vi tre är.


We go wayback vi tre. Och fyfan vad underbart vi alltid har haft det.