Bekräftelse.

Tack.
När jag hade min bloggtorka hade jag mer besökare
än någonsin. Det gjorde mig lite derpimerad, även om jag
då inte erkände det, eftersom det suger att min blogg
är som bäst när jag inte skriver i den. Tappar liksom
poängen med att ha en blogg då.
Idag slår jag dock mina egna besöksrekord
med hästlängder, och det trots att jag uppdaterat
flitigt dom två senaste dagarna. Det känns liksom bra.
Inte för jag vet varför folk plötsligt vallfärdas till min blogg.
Är det pågrund av mina gynekologerövringar eller mina dildofrågor?
Jag bryr mig inte avsevärt mycket om vilket, känns bara bra
att folk läser.

Och snart kommer stubinen brinna ut för mig.
Snart kommer bägaren rinna över.
Det finns folk jag irriterar mig så fruktansvärt
mycket på att jag har god lust att köra upp en motorsåg
i röven på dom och sakta och säkert kapa dem på mitten.
Det bubblar i mig av instängd frustration när jag ser dem.
men, korrekt som jag är nämner jag inga namn.

Kvällen har varit lugn och skön.
Tränat, haft egen tid i duschen och fått förfrågan
om jag har rum ledigt att låna/hyra ut för ett par veckor.
Well ofcourse, jag är inte den som är den, trots
att jag vantrivs lite med främmande folk i min lägenhet
då mitt "släpp-benen-fria"-motto lite måste hållas
tillbaka eftersom alla inte älskar min nakna stjärt
tidigt på morgonen. Hur som hellst får jag alltså
snart två inneboende. Blir både bra och dåligt.
Det är ju inte för så lång tid.
Våran lägenhet börjar likna ett kollektiv!
Heja 70-talet, fram med oranga pannband och en jolle.
Stråhatten sätts långt fram i pannan och skrikiga tunikor
plockas fram ur garderoben. Sväng ut byxbenen.
Jag hatar byxor.

Nu ska jag se hur det går för min karl
och hans datorbekymmer.
Och hoppas Dr. Oob kommer upp i tid i morgon.
Själv ska jag gå upp klockan 8.
Dels för att komma i någon typ av dygnsrytm
och dels för att jag är en älskande flickvän
som vill spendera mest möjlig tid med min fästman.
BAHAHAH! det sista var ljug, jag går inte upp därför.
Jag gör det bara av egoistiska skäl.

På lördag är det dags för jobb igen.
Sweet.

Solong och adjö, loved ones.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0