Blödig.

Jag är fan extrem.
Satt och åt frukost och flippade in på en drama-film
på canalfirst. Tittar i fem minuter, har ingen aning om handling
men trots det börjar tårarna trilla ner för kinderna när en dotter
återförenas med sin far. Jag visste inte hur länge han varit borta
eller vad som hade skett. Var istot sett det jag såg.
Herregud. Skakade på huvudet åt mig själv och blev nästan
irriterad över hur mesig jag har blivit.

Nu låter det seriöst som det är en fågel i datarummet
(ligger i sängen med laptopen).
Bäst att kolla vad som händer, och kanske
sätta upp gardinen som blåste ner igår.
Vi hade ju iallafall tur med vädret.

Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0