Jag måste erkänna.

Jag har varit hos ole-gunnars bror den senaste timmen
och vi har lekt med ballonger och kollat på barnprogram.
Jag hade en liten knodd i knät under nästan hela Amigo
och jag måste erkänna.. jag tyckte det var ganska mysigt.

Det var dock väldigt skönt att gå därifrån, men.. det var inte
så slitsamt och obkvämt som jag brukar tycka at det var.
Betyder det här att jag börjar bli vuxen och få moderkänslor?
Eller är jag bara psykiskinstabil och inte vet vad jag tycker längre?

Nu ska det bakas foccatia.
Adjö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0