Mikaela

Idag har jag jobbat med två lärlingar och
hejdundran vad bra det gick.
Jag bossade lite, och jag trivdes med det.
Fick ut alla min instängda frustrationer
jag har mot mamma och pappas naziregler
om gräsklippning och diskmaskinstömning.
Så fort dom satt sina söta små rumpor ner för
att ta lite rast, vilket dom egentligen förtjänat
så var jag där och kommenderade.. Var dock inte
sen att berömma heller. Jag tror jag skulle passa
som chef.

Imorgon börjar jag jobba klockan 0900.
Jag måste alltså stå upp innan alla tuppar i världen.
Dvs halv nio. Dr. Oob däremot måste stå upp
innan solen har vaknat. Stackar älskade vän.

Fick lite hintar om hur bra jag uppdaterade förr.
Och hur mycket jag skrev och hur många kärleksinlägg
det var till Dr. Oob. Och även hur otroligt mycket jag
förändrats sen min lilla blogg startade. Tror min lilla
pärla fyller 2 år snart. Ska ta reda på när, och sen
ha nedräkning. för så gör kända bloggare. Så
då ska jag också göra, som den lilla osjälvständiga lilla människa jag är.

Åter till Dr. Oob. Även om jag inte längre tillängnar vartannat inlägg
till dig och berättar i text hur mycket du betyder för mig och hur mycket
jag älskar dig. Så vet du att jag gör det. Ju mer sällan jag gör det,
ju mer uppskattas det. Jag tänker det jag förr skrev, dagligen.
Och du betyder mer och mer för varje dag och varje dag
inser jag mer och mer att jag faktiskt inte klarar mig utan dig.
Trots att vi nu gått egna vägar och bor på vitt skilda platser
så har vi något speciellt. Det finns ingen, ingen jag kan prata med dagligen
och fortfarade ha något att säga. Jag älskar dig, Sanne Maria Broberg.

Nu är min karl hungrig.
Nu blir det middag för lilla knodden.

Adjö.