Mikaela

Nu står ca 6 kilo kött och kokar på spisen.
Det är nice.. känner mig lite som en husfru.

Jag älskar ärligheten hos barn.

David, sonen till ole-gunnars syster
"Mamma, Mikaela är MYCKET störra än dig!"
"Ja.. David... Mikaela är mycket längre än mig!"
"Ja!! Och MYCKET större! Det är TANTE Mikaela!"

Haha, han är lite söt.
Han älskar att kalla mig Tante Mikaela, för han ser
hur obekväm jag blir. Lilla mobbungen.

Det rengnar som innåthelvettet idag.
Kan tänka mig att vädret är såhär i helvettet.
Det är helt stört vad det blåser och ÖSER ner.

Nu ska vi tydligen få barnvaktsansvar..
Även fast det stackars barnet egentligen inte vill.
Jag förstår honom.. jag är inte särksillt rolig
att leka med. Jag kan ju inte sådant..
Leka har nog aldirg varit min grej, kanske när
jag själv var ett mindre barn.. men nu, vet jag inte
rikitgt hur man gör längre. Är okapabel att föreställa
mig saker som inte sker på riktigt.

Kommer ihåg när jag var banrvakt till mina kusiner
i sverige förr..

"Mickis, ska vi leka att vi har picknick?"
"Okej.." *sätter mig på govlet och låtsas dricka ur en kopp som inte finns*
"OJ! Känner du?"
"Va?"
"Ja.. det regnar, vi måste springa och gömma oss under trädet?"
"Lena.. Vi är innomhus!"
"Nejmen.. vi leker.. det regnar! Kom så springer vi!"
"Men.. vi är inne.. det regnar inte innomhus!"
"VI LEKER JU! KOM NU SÅ SPRINGER VI!"
"..." *ställer mig tafatt upp och undrar vart trädet som
inte finns är någonstan*
"OJ!! Vad det regnar!!!!"
"mm.."
"Mikaela" *ett barns besvikna ögonen på mig*
"Det är inte kul att leka med dig!"

Nu ska jag försöka ringa min favoritdarling igen,
och hoppas jag får tag i henne, för jag SAKNAR henne.

Adjöken.